Ardenner är en stor och tung hästras som ofta imponerar på åskådarna. Hästrasens namn; Ardenner, är ingen slump utan är uppkommet då hästen härstammar från just det belgiska höglandet kallat Ardennerna. En av de första att upptäcka hästens storheter inom krig var Julius Ceasar som använde ardenner som stridshästar. Under korstågens tid lät man korsa ardenner och arabiskt fullblod för att på så vis avla fram en ännu starka stridshäst. När man senare på 1800-talet väl försökte återskapa den renodlade hästrasen ardenner tog det många försök innan man slutligen lyckades avla fram en enhetlig ardennerstam.
Hästrasen i Sverige tog först fart vid slutet av 1800-talet då man importerade tre ardennerhingstar med syfte att skapa en kraftigare arbetshäst. Resultaten av detta var mycket goda och bara några år senare importerades ytterligare ett trettiotal hingstar och ston, som därmed utgjort grunden i den svenska ardenneraveln. Ardenner hästen vars primära arbetsuppgift var att hjälpa till inom skogs- och jordbruket blev tyvärr hårt drabbad då man under 1900-talet introducerade motordrivna redskap. (Det skall dock bestyrkas att hästrasen faktiskt än idag används för arbeten inom just skogs- och jordbruk). År 1901 bildades den svenska avelsföreningen Svenska Ardennerhästen som därmed är den äldsta föreningen.
Detta kraftpaket till häst tenderar i färgerna fux, brun, skimmel eller svart och har en mankhöjd mellan 155-162 cm. Ardennern är som sagt en tung häst och har en normal vikt på 600-800 kg. Dess bröstkort är brett och djupt, och dess tunga huvud hålls uppe av den korta men muskulösa halsen. Korta och kraftfulla ben, med relativt lite hovskägg.
